Kanadicken har ordet
Efter två och en halv vecka är det äntligen dags att ge ett livstecken ifrån sig.
Nu sitter man här på andra sidan jorden och har det fint. Det är som hemma. Fast annorlunda.
Efter att nästan ha försvunnit för all framtid i Frankfurt landade jag och Anders, likt två prinsessbakelser på Pearson International i Toronto. På resande fot ett dygn för min del, ett och ett halvt för Anders.
Via mail, gratis wifi på flygplatsen är alltid ett fint välkomnande, lyckades jag kontakta tjejen jag hyr rummet av.
Hon förklarade enligt bästa förmåga hur vi kunde ta oss till Waterloo.
Ytterligare fem timmar senare står vi utanför min dörr. Olåst och ingen hemma. Tjejen svarar inte på mobilen. Men jag hade som tur var fått hennes föräldrars hemnummer, och min arma telefonfungerade för en gångs skull. Hon berättade vart nycken låg gömd och vi kom in.
Till ett skuttigt litet hus, som kråkboet i Harry Potter. Man kan inte gå ett steg utan att få tinnitus av allt knakande.
Hela Waterloo tycks bestå av likadana hus, lite villa villerkulla, otroligt fina men ingen vet vad renovering betyder.
Och en hel hög med pubar.
Vill man shoppa verkar varje buss gå till ett köpcentrum.
Det får vara allt för idag. Jag får kramp i mitt lilla finger.
Här är en dålig bild på WLU, på huset och grundaren av skolan.
Tri to wan IGNISCHEN!
Titeln är ett citat från Anders. Vet inte om jag nämnde det, men han ska med mig till andra sidan jorden om fyra dagar.
Jag tror att igår var en bra dag.
Jag hade bestämt med en kille som skulle komma och kolla på Eduardo, det är min morbrors bil som jag har haft i mitt våld de senaste veckorna.
Sedan ringde de från jobbet så jag fick åka dit och tjäna pengar. Halleluja, vad jag älskar pengar.
Det har vart några ångestladdade veckor, dessa sista.
Varenda liten grej ska krångla.
Bland annat mitt försäkringskort. Vi får försäkring från skolan. Dessvärre kom det till Karlstad. Jag bad dem posta kortet så jag hann få det innan vi åker. Inget svar. Men igår damp det ner genom brevlådan. På den bra dagen alltså.
Bara det att mupparna på KAU har skickat alla utbytesstudenters försäkringskort till mig.
Sedan blev ju bilen såld också.
Nu återstår det bara att städa och packa och dricka en massa vin ikväll. På måndag flyttar jag till Kanada.
Biljetterna ligger på köksbordet.
Jag tror att igår var en bra dag.
Jag hade bestämt med en kille som skulle komma och kolla på Eduardo, det är min morbrors bil som jag har haft i mitt våld de senaste veckorna.
Sedan ringde de från jobbet så jag fick åka dit och tjäna pengar. Halleluja, vad jag älskar pengar.
Det har vart några ångestladdade veckor, dessa sista.
Varenda liten grej ska krångla.
Bland annat mitt försäkringskort. Vi får försäkring från skolan. Dessvärre kom det till Karlstad. Jag bad dem posta kortet så jag hann få det innan vi åker. Inget svar. Men igår damp det ner genom brevlådan. På den bra dagen alltså.
Bara det att mupparna på KAU har skickat alla utbytesstudenters försäkringskort till mig.
Sedan blev ju bilen såld också.
Nu återstår det bara att städa och packa och dricka en massa vin ikväll. På måndag flyttar jag till Kanada.
Biljetterna ligger på köksbordet.
Den framtida biologen
Shit vad svårt det är att vara jag just nu.
Om typ två veckor drar jag till Kanada, en miljon saker måste fortfarande fixas.
Just nu sitter jag och kollar på mastersprogram. Det enda jag har lyckats bestämma är att det antingen blir Lund eller Uppsala.
De två utbildningarna jag väljer mellan just idag är zooekologi i Lund eller genetisk och molekylär växtbiologi i Uppsala.
Någon som har lite halvempiriska råd att komma med?
Rasisten
Nu ska jag berätta en liten historia.
Det var en gång en störd snubbe vid namn Adolf Hitler.
Adolf hatade judar.
Hon tog en urgammal symbol för lycka, hakkorset, och använde det som en symbol för sitt judehat.
Sen dödade han så många han bara hann med.
I Sverige idag:
Vi tar vår egen flagga och påstår att den symboliserar hat mot alla som inte är etniskt svenska.
Vi tar vår egen nationalsång och påstår att även den är ett uttryck för hat mot alla som inte är etniskt svenska.
Vi lär våra barn att om man klär ut sig till en pepparkaka så hatar man negrer.
Sedan tycker folk att det är konstigt att många blir upprörda och missnöjda med invandrarpolitiken och i ren protest röstar på Sverige Demokraterna (inte jag, skulle aldrig falla mig in).
Hej.
Jessica heter jag.
22 år gammal, ganska smart och snygg om jag får säga det själv.
Jag vill älska mitt eget land, sjunga min egen nationalsång, hissa min egen flagga.
Vart DU än kommer ifrån, får du gärna vara med.
För seriöst, bara för att man älskar sin egen mamma, måste det betyda att man hatar alla andras?
Vardagsunder
Förut var jag ute och gick med ÖronPervot, typ i höstas.
Han får för det mesta springa lös, så även denna gång.
Vi möter en mamma med ett barn, och även fast Vipp var mätt och det inte fanns någon överhängande risk för att han skulle äta barnet, ropade jag in honom och fick honom att gå fot bredvid mig.
Bakom oss hör jag mamman fråga sitt barn varför det inte kunde vara lika lydigt som den där hunden.
Wack
Ni undrar säkert varför i hela fridens namn bloggen heter En feminists memoarer när jag inte skriver om feminism, men skit i det du.
Till främmande laboratorium
Nu skriver jag här igen. Var det ett år sen sist?
Jag är fortfarande en läcker biologistudent med feministiska åsikter, som jag dock inte vädrar så mycket här, jag har fortfarande en konstig hund som jag tjatar om hela tiden.
Skillnaden är väl att jag har flyttat tillbaka till Gävle och pluggar på distans. Jobbar extra på Jobbet lite då och då.
Om exakt tre veckor händer en sak.
Det är sista dagen på året.
Det är sista dagen i Sverige.
Sista dagen jag får pussa på lille Vippis.
Sen åker jag.
Till Kanada.
I fyra månader.
Sen kommer jag hem och pussar på lille Vipp.
Varför åker jag till Kanada?
För att JAG ÄR SÅ JÄÄÄVLA BRAAA. Ni är inte det. Bara jag. Jag är bäst.
Det är därför jag skriver nu, så ni vet hur jag har det där borta. Jag måste ju värma upp skrivfingret först.
Socker och knark
Om nu sockerberoende är som att punda, kan inte alla tjockisar börja knarka istället? Då blir de ju smala istället. Och eftersom att det är samma sak att vara beroende av socker som amfetamin, så är det ju ingen större fara med att byta rakt av, eller hur?
Ibland förstår jag inte hur folk resonerar.
Att säga till ett fetto att ditt begär efter godis är lika starkt som det vore kokain är väl som att intala den att du kommer aldrig lyckas bli smal?
Då får ju de dessutom något att skylla på när de inte orkar ta tag i sitt liv.
"Det är inte mitt fel att jag är fet, jag är beroende. Det går inte att göra något åt, det vet du väl".
Nu tänker jag dela med mig av ett litet tips till överviktiga människor, och pundare för den delen också.
Om du är fet, sluta äta så j**** mycket. Om du knarkar, sluta med det.
Sedan var det inte så mycket mer.
Ibland förstår jag inte hur folk resonerar.
Att säga till ett fetto att ditt begär efter godis är lika starkt som det vore kokain är väl som att intala den att du kommer aldrig lyckas bli smal?
Då får ju de dessutom något att skylla på när de inte orkar ta tag i sitt liv.
"Det är inte mitt fel att jag är fet, jag är beroende. Det går inte att göra något åt, det vet du väl".
Nu tänker jag dela med mig av ett litet tips till överviktiga människor, och pundare för den delen också.
Om du är fet, sluta äta så j**** mycket. Om du knarkar, sluta med det.
Sedan var det inte så mycket mer.
Stora Stockholm
Ja nu heter det inte så längre, men man är ju konservativ.
Detta är stället där åtta tusen hundar tävlar i lydnad, agility, freestyle och inte minst utställning.
Hela Älvsjös mässhall fylls med människor och (otippat) hundar som trängs bland stånd, rasmontrar, utställningsringar och tävlingsplaner.
Dessvärre fick jag endast möjlighet att se lite av utställningen, och om jag inte var alltför förvirrad i kaoset var det en Gordon setter som gick vidare till Cruft's, en enorm utställning i England (varvid agilityn föddes som pausunderhållning).
Anmärkningsvärt var att det i år gick att köpa torkade djurpenisar att ge till sin bästa fyrfota vän som snacks.
Vid Norska kennelklubbens monter fick vi torkat fiskskinn i samma syfte. Vipp var skeptisk och "godiset" flög från balkongen till grannkatterna.
I äkta Caesar Millan-anda såldes även motionsband för hundar. Så att feta människor slipper motionera dem.
Jag menar, varför skaffa en hund som man måste ta hand om?
Bitterheten flödar. Nog för att Caesar är grym, men löpband är inget bra sätt att motionera hunden på, och kan man inte ta ut hunden på en promenad ska man inte heller ha hund.
Bitterheten flödar. Nog för att Caesar är grym, men löpband är inget bra sätt att motionera hunden på, och kan man inte ta ut hunden på en promenad ska man inte heller ha hund.
Höjdpunkten på mässan var Shetland sheepdog-ringen. Så vackra djur! Jag fick mig allt en liten tår i ögat när jag vid ett senare tillfälle antastade ett exemplar i deras rasmonter.
Min favorit under utställningen var en stor tjock karl med en liten söt sheltie.
Vi kom hem till en lycklig Border collie med ADHD, som under skrivande stund har lyckats sparka mig i ansiktet och förgifta mig med sin fisandedräkt under ett anfall av pussar och "MMM-HMMMMMM!!!" som han säger för att understryka sin gosighet.
Fotosyntes och stulen sallad
Då jag har befunnit mig i ett tillstånd av fysisk klenhet de senaste dagarna och först idag har återgått till det normala, har jag missat en laboration och var tvungen att göra den idag tillsammans med Laura och distansstudenterna.
Labben handlade om fotosyntesen och vi mätte hur mycket vatten som försvinner när man utsätter ett blad för olika ljus och temperatur, samt hur mycket klyvöppningarna öppnade sig.
Ganska faschinerande. Det roligaste var dock när Laura fick ett hysteriskt utbrott på en dam vid namn "Dumkärringen" (se även "Dumfan") som eventuellt kan ha haft lite Aspberger, men här visar vi ingen hänsyn.
Vad Dumkärringen gjorde är lite oklart, från mitt håll såg det ut som att hon försökte hjälpa Laura med nåt verktyg då sagda utbrott ska ha inträffat. I övrigt var tantens brott att tränga sig i kön till vågen och använda uttryck som "fett coolt" som minst sagt är olämpliga för en dam i hennes ålder.
Efter den traumatiska labben gick vi hem till min och Teemus lägenhet där Laura bara råkade flytta in alla sina saker två på morgonen för nån vecka sedan.
Jag stal Anders sallad som han dumpade i kylen för några dagar sedan. Nu flyter den fridfullt runt i mitt tarmsystem.
Imorgon ska vi tävla agility Vipp och jag. Vi har inte kunnat träna på över en månad tack vare att Doris har vart trasig. Men det ska nog gå bra ändå.
Mycobacterium leprae
...är bakterien som orsakar spetälska. Enligt Gud måste man vara antingen helt täckt av det eller helt fri från det för att vara ren. Jobbigt att vara en sådär 90% täckt, satsar man på att bli frisk eller sjukare då?
Nu har ju inte jag spetälska, utan jag skriver ett projektarbete om det.
Tydligen är ett av de första symptomen att man tappar alla ögonfransar.
Men från ett ämne till ett annat så låg jag alldeles nyligen i sängen och var för lat för att kliva upp. Det bästa sättet att komma upp är alltid att sätta på kaffebryggaren och ställa sig i duschen. Därför att det är så himla skönt att duscha och det blir som en mjukstart in i vakenvärlden.
Imorse gjorde jag dock det näst bästa alternativet. Jag låg och tänkte på viktiga saker och kom att tänka på min efterhängsna smula av korpulens och min oförmåga att äta normal mat utan att se gravid ut.
Jag beslutade mig för att göra en radikal livsförändring och börja med LCHF (low carb high fat) som är en sorts diet där man sänker insulinnivån och därmed ökar fettförbränningen genom att äta extremt lite kolhydrater och ganska mycket fett.
Glad och motiverad och sånt som man blir av livsförändrande beslut skuttade jag upp och satte på kaffebryggaren, drog igång gamle Bänga och läste om vad man bör äta som LCHF:are.
Till min snopenhet, i stort sett likadant som jag äter nu.
Bara mer fett.
Nu blir jag sms-attackerad och måste sluta.
Den förlorade dottern återvänder.
Ja då kände jag för att skriva igen. Förtärandes ägg och kaffe iförd endast mamelucker och roling stones t-shirt.
Jag var på så bra humör att jag kände för att dela med mig av detta på något underligt sätt.
Ovanligt bra humör, då den senaste tiden har präglats av ambivalens och motgångar.
Prutt-Doris, som är min bil, har slutat fungera och Bänga, min dator döpt efter mig själv, har fått en monstervirus attack. Dessutom är jag fortfarande en smula korpulent, en högst onödig smula.
Men duktig som jag är fixar jag skiten ur alla problem. Bilen ska in på verkstad och säljas, datorn ska omformateras och jag har börjat besöka sats med stor entusiasm och har sett över mina matvanor.
Dock återstår ett problem.
Jag är nog inte så vansinnigt sugen på att bo i Karlstad längre.
En mellanlandning i Gävle på max två år med lite jobb och plugg på distans innan jag förhoppningsvis lyckas hitta en mastersutbildning i Staterna med stort S, mitt förlovade land.
Det är alltid så vansinnigt skönt att ha den närmsta framtiden planerad och lösningar på alla bekymmer.
Jag antar att det är därför jag är glad idag.
Från Fungi till Caryophyllaceae
En dum liten huvudvärk bankar i min arma skalle, och jag känner mig en aning febrig.
Meningen var att jag skulle läsa om svampar, men det blev några avsnitt av the big bang theory (kärlek!) istället. Stackars mig.
Mitt awesome resultat, -6 cm runt magen och -4 cm i midjan till trots har jag fuskat.
Igår bjöd Tina på tårta och det blev vin och trevligt på Bunkern.
Idag blev det pizza och janssons frestelse.
-Jag ser ingen annan lösning än att baka kladdkaka och trycka i mig den med.
Just nu sysslar jag med ett projektarbete om nejlikväxter (Caryophyllaceae) och kollar på Trinny och Susannah. Snart kommer jag Gävle och ljuvliga sommar.
En kaffefläck i armhålan
Dagen kan inte starta bättre än när man vaknar med sin älskling i famnen.
Idag har jag bara städat hela dagen, föga kul.
En hel hög med plugg blockerar och framkallar ångest.
Anders vill åka och träna men jag är inte övertygad.
Fiska och lära sig svampars livscykler låter bra för mig.
Lördag
Idag är sista dagen det är aprill 2011, någonsin.
När jag tänker så får jag panik.
Tiden försvinner iväg och kommer aldrig mer tillbaka. Och vad gör jag med min tid?
Jag har levt i 20 år och vad har jag åstadkommit?
Jag får helt enkelt lyckas att bli biolog.
"Är du biolog?!" Har jag fått höra, då alla kallat mig för biologen, (som i: men du biologen; varför är det så? Och en fråga följer som jag hade haft samma förutsättningar att svara på som vem som helst, även om jag redan hade fått min kandidatexamen)
"Nja", svarade jag då. "Jag har ju inte precis pluggat klart än".
"Men man kan ju inte vara biolog! Det är ju som att säga att jag är socionom! Det sträcker ju sig ända från det ämnet till något helt annat!" ( Nu var det ju inte ordagrant, men det känndes inte tillräckligt viktigt för mig att veta vad en socionom kunde hålla på med).
"STOP FÖR GUDS SKULL! Alla universitet över hela världen, sluta utbilda biologer! Man kan inte vara biolog, för då kan man för mycket om alla levande organismer och deras ekosystem! Man får bara kunna en sak innom ämnet, allmänbildning är bara en myt!"
Då insåg inte den stackars pojken att även om jag nu skulle inrikta mig på att kunna allt om delfiner eller vad som helst, så skulle jag fortfarande vara biolog, på samma sätt som någon som jobbar med regnskogar kan vara det.
Nu kom jag inte på något bättre sätt att formulera mig, kaffet har inte börjat verka än.
Från ett ämne till ett annat, så sitter jag och är lite smånervös.
Jag ska åka på bodypump helt själv. Anders har sagt att han skulle följa med, men sen köpte han Super Mario till mitt Wii och kan inte sluta spela.
Det kanske jag ska avslöja för er som inte vet allt för mycket om mig, att jag läser biologi på Karlstads Universitet, och delar på en trea med mina artfränder Anders och Teemu. Givetvis Vipp också, min border collie. Även kallad ÖronPervot.
Nu ska jag packa min väska och åka.
Hem ljuva hem
Påsken har spenderats i Gävle tillsammans med Elin "Goat Tit" Thunström, Bea "Jumbo Krull" Färdigs och Boa "Orm Spenen" Strandberg. Givetvis var Vipp "Öronpervot" och Sago "Saggy Balls" med. Vi har haft lite för kul och hållt en lite för låg nivå.
Nu: tacos.
Hej igen
Det funkade ju inte alltför bra sist, men nu har metrobloggen tydligen tagits över av wordpress, så vi gör ett nytt försök!
........................................................
Sug getröv, blogg.se!
Jag återgår till mitt gamla metrobloggen (metrobloggen.se/feministmemoarer)
eftersom att INGENTING funkar här!
Åh!
Jag får inte till det.
Varför sparas inte ens min visningsbild?
Hur fixar man en banner?
Varför är inte min bil klar idag som de sa?
Saknar min fårrdis!
Här sitter jag. Bitter.
Jag hade sett fram emot den här dagen.
Varför?
För att fårrdis skulle vara färdiglagad idag.
Jag ringde till verkstan imorse, beredd att springa dit, hämta min bil och åka till gymmet för första gången på en vecka.
Tyvärr skulle den inte bli klar förrän i eftermiddag.
Inte så konstigt att det tar tid eftersom att golvet i bakluckan var helt knöligt, baklucka gick knappt att stänga och öppnades när man körde, och kofångaren hade antagit formen av en krater.
Men jag klagar inte över att få vänta en dag till. Jag får ju faktiskt ersättning på 25 kr per dag bilen är på verkstad.
Då är det ju helt lugnt att sitta här i soffan och känna några extra bilringar ploppa fram.
Jag har vart utan internet idag.
Internet-och billöshet är en extremt dålig kombination.
Därför har jag bara kunnat plugga matte och lyssnat på Mtv hela dagen.
Stackars mig.
