Vag hyperaktivitet i mitt lilla hjärna.
Jag skulle ha sökt utbytesstudier och lämnat in min ansökan nu den första november.
Men det var så fantastiskt svårt att hitta kurser jag vill läsa för det första i rätt land, inom rätt område och tillräckligt avancerad nivå.
Sedan var det ju inte säkert att de skulle skicka iväg mig över huvud taget eftersom att det är första åter jag läser här i Lund. Så jag lämnade aldrig in min ansökan.
Jag rafsade ihop lite skit på kvällen och tänkte lämna in det, men det visade sig att jag behövde åka in till skolan för att få mina betyg utskrivna av syon eller något sådant.
Jag funderar på att läsa en distanskurs i GIS och bo i Birmingham under tiden i stället. Och sedan hitta ett coolt forskningsprojekt i något coolt land och skriva mitt mastersarbete där.
Om jag inte tar en av restplatserna som dyker upp senare och åker till Indonesien eller Venezuela eller så.
Fast jag ska nog inte bo i Birmingham. Jag ska nog bo i Spanien nån stans och lära mig spanska ordentligt. Lite coolt. Vipp ska jag rabiesvaccinera nu någon dag så han får ju så klart följa med.
Fan vad jag ÄLSKAR MIG SJÄLV FÖR I HELVETE!!!
Kalashnikov
Älska autokorrekt.
Jag läser ett internationellt program, och har därför börjat göra alla mina fejsbookupdateringar på engelska. Alla mina anteckningar från lektionerna är på svengelska, så även mina tankar och jag har svårt att skilja på språken när jag pratar, vilket är lite småkul.
För att kunna skriva på engelska utan att paddy rättar alla mina engelska ord till närmaste svenska ord, så har jag ett engelskt och ett svenskt tangentbord. Paddy är alltså min iPad.
I titeln skulle det stå kalas, men jag hade det engelska tangentbordet på, så den rättade lite. Sjukt kul.
Kalaset jag tänkte skriva om var för Suqui, som fyllde 24 för några dagar sedan. Jag hade stickat ett par vantar åt henne för att jag är så älskvärd och omtänksam.
Vi gjorde dumplings tillsammans med några andra från klassen, sen lekte vi en lek och hade det fasligt angenämt!
Jag hade dessutom fått gratis bullar från Ica som jag tog med.
När jag äter kolhydrater blir jag akut höggravid, och äter jag mycket så kräks och skiter jag blod samtidigt i princip. Därför skrev Suqui väldigt omtänksamt och frågade hur jag mådde efter alla dumplings och bullar. 
Söndag
Djup suck. Igår kämpade jag mig runt en 7 km lång springtur med en massa uppförsbackar och skit, kom hem trött och svettig, stretchade, satte mig på sängen i min iskalla lägenhet och spelade candy crush i två timmar. Och frös. Gissa vem som sitter här och febersvettas om mustaschen idag?
Hippediskipp
Resedamp och plötslig träningsmani har präglat den senaste tiden. Jag har vart på informationsföreläsning om utbytesstudier och gått igenom lite praktiska detaljer med syon, som jag älskar.
Hon talade om för mig att de troligtvis inte kommer att skicka mig till Australien eller nya Zeeland som jag tänkt, då jag bara vill åka dit för att det är coolt och inte för att jag är intresserad av deras typ av djur. Hon föreslog att åka tillbaka till Kanada.
Efter lite mer förvirring, och viss ovilja att åka till samma land två gånger, hur stort det än är, har jag hittat framför allt ett universitet i Washington, USA, där de har så mycket intressanta kurser att jag nästan blir lite tårögd. Det ligger dessutom inte så långt ifrån yellowstone nationalpark, så jag kommer, utöver all spännande beteendegenetik och evolution förmodligen kunna läsa en fältekologikurs och åka dit! Man kanske dessutom kan fjäska lite och få komma tillbaka.
Mitt liv är så fantastiskt spännande just nu, jag kan göra precis vad jag vill med det!
Träningsmanin också då.
Jag har börjat på kickboxing. Äntligen, äntligen, har jag vågat!
Det är en liten klubb en mil bort som tränar två dagar i veckan. Vad som är så kul med kickboxing är att man kör helt slut på sig själv, får sparka och slå och ge utlopp för lite damp. Endorfinet ringer i öronen när man åker hem, radion på högsta nivå och sjunga med.
Sedan kommer man ju se ut som en fitnessmodell lagom tills vi ska till USA på semester i vår.
En till ny sak med mitt liv är att jag har läst Andreas blogg en hel del, och blivit inspirerad till att köpa mindre skit som jag ändå inte behöver, och lägga pengarna som blir över på mellanskillnaden för de lite dyrare ekologiska sakerna. Bara man vill och är villig att sluta vara en liten materialisthora, det känns som att det är viktigare att få uppleva än att äga saker.
Jag vet inte om man kan länka på något fint litet sätt men här är hon i alla fall: Aerdna.blogg.se
#foodpic
Känner mig en smula småallergisk mot alla som börjar leva fitnesslivet och ska pracka på andra en massa träningstips och mattips.
Detta åt jag till middag:
Brysselkål, brie och bearnaisesås. Det var så gott att jag nästan hann äta upp allt innan jag tog kortet. 
Första tentan
Idag har vi tenta i statistiska tester i spss. Det hade ju kunnat gå helt okej om jag inte hade försökt tuppa av igår under seminariet till följd av mina hjärnparasiter. Och här sitter jag nu, lite småbitter med feber som läkaren sa bara var inbillning, helt död i huvudet och trött, och bara vet att det kommer gå åt helvete det här.
Roligare att skriva än att plugga
Min blogg har ju hetat en feminists memoarer sedan för alltid, på grund av att jag bara skrev en massa konstiga historier i början som inte hade ett skit med mig att göra, och eftersom att jag faktiskt skriver om mitt eget liv nu, och jag är ingen militant feminist med hockeyfrilla, håriga armhålor och kräver att få springa toppless med tuttarna fladdrandes som vilken "kukperson" som helst (inspiration från verklig händelse), har jag nu beslutat att byta namn på min lilla blogg till något mer passande, jag läser faktiskt ett mastersprogram i ekologi om jag har råkat glömma att nämna det.
En mysktiskt gåva
Jag hann bara publicera mitt tidigare gnälliga inlägg och dela på fejjan så att någon liten stackare, även om de bara råkade klicka fel, skulle hitta hit, när min telefon plingade till.
Det var Anders.
Han hade sänt mig en gåva.
En rosa bulle.
Från Pressbyrån.
Hjärnmos
Är halvsjuk för tusende dagen i rad. Funderar på om jag har fått en inflammation i hjärnan. Besöka sjukhus? Ööööööööööh.
Förutom att svinga som Tarzan i en liten tråd som symboliserar mitt levande liv med skallen full av bassilusker, dåraktigt dinglandes som en klase övermogna bananer, som vilken sekund som helst kan störta till marken för att, splatt, bli bananpudding, eller ätas av en apa, pluggar jag så intensivt jag kan med endast 0,5% hjärnkapacitet kvar.
Jag läser en artikel om parasiter som tar kontrollen över sin värd, syrsan, och tvingar henne att dränka sig i närmaste vattendrag, för att sedan fort som satan simma ut ur syrsans stjärthål och leva och frodas med sina maskkompisar i vattnet resten av sitt liv medan syrsan omedelbart blir uppäten av en fisk.
Då föredrar jag nog att kalla mig själv för Jane och svinga runt bland träden med en halvnaken karl och käka bananer.
Escape from the åker
Idag kära läsare, ska jag för första gången ut och roa mig sedan jag flyttade hit. Det är något ytterst suspekt som pågår i Lund och jag ska möta några från klassen och ta reda på vad fasen (grov svordom) det är. Min lilla kutterpapegoja Vipp-Olof ska också få lämna åkern och se fina Lund. Först ska jag bara trötta skiten ur honom så han inte blir galen över att få se folk igen.
Nästa vecka ska vi på exkursion också. Vippis får följa med dit också, men inte till vandrarhemmet, så vi kommer att pendla. Klassen undrade om det fanns ett systembolag i Kivik, där vi ska hålla till, men lektorn tyckte det var en dålig idé att springa onykter i skogen.
Rättelse
Bilderna bytte ordning när jag publicerade inlägget, så ni får klura ut själv vilken bild som föreställer vad.
På vift igen
Idag är det sista dagen på sommarlovet. Nu har ju jag jobbat i genomsnitt 50 timmar i veckan så något vidare LOV har jag ju inte haft.
För er som undrar har jag arbetat som badvakt på Furuvik (och givetvis kört lite karusell också) vilket har gett mig utseendet av knaperstekt bacon. Så har jag även luktat större delen av sommaren men jag har duschat nu så det är chill jao jao.
Jag har fått träffa en massa trevliga människor och även världens åttonde underverk när det kommer till gnällighet.
Givetvis fick jag även dra upp några som försökte drunkna.
Men nu är det lilla roliga över, och jag kommer förhoppningsvis tillbaka nästa år.
Tillbaka till nutiden:
Jag har flyttat till en byhåla utanför Lund tack vare bristen på studentlägenheter, och imorgon börjar jag mitt mastersprogram i ekologi på Lunds universitet.
Den här veckan har vi haft lite introduktionsaktiviteter, och jag var den enda svensken som behagade komma. Det kanske bör tilläggas att det är ett internationellt program som ges helt och hållet på engelska. Så jag har fått övat på min engelska, vilket behövs eftersom min grammatik suger getballe.
Jag har utsett två offer som jag ska göra till mina kompisar, en tysk/dansk tjej och en rumänsk/kanadensisk. Jag vore ju inte Tant Jessica om jag inte hade utsett en ny gullpojke också. En gullpojke är en söt och oskyldig pojke som man gör besvärad genom vulgär framfusighet.
Sist men inte minst tänker jag jinxa mig själv genom att meddela att jag ska på arbetsintervju på onsdag!
Lycka till migsjälv <3
Bild1: lägenhet
Bild2: botaniska trädgården
Bild3: uni
Bild4: jag första introdagen
Bild5: utsikt från promenad
15 dagar
Det här är inte klokt. Det har gått från hur mycket som helst att göra till hur lite som helst. Vi har två tentor nu till helgen, men det är det absolut sista vi har kvar i skolan här i Kanada. Vi sitter mest och rullar tummarna nu om jag ska vara ärlig.
Som tur är har jag, som ständigt är sjuk, möjligtvis till följd av min dumma mage, blivit frisk och kan gå och träna igen. Jag var där en timme igår, sprang fem kilometer och tränade magen och rodde. Jag hade nog stannat längre om jag inte hade blivit så himla hungrig.
Idag ska Anders följa med påstår han. Men han är ingen riktig Viking.
Som tur är har jag, som ständigt är sjuk, möjligtvis till följd av min dumma mage, blivit frisk och kan gå och träna igen. Jag var där en timme igår, sprang fem kilometer och tränade magen och rodde. Jag hade nog stannat längre om jag inte hade blivit så himla hungrig.
Idag ska Anders följa med påstår han. Men han är ingen riktig Viking.
Tacken
I dag ska vi skriva tenta i genetik, sju på eftermiddagen.
Igår träffade vi några av de internationella studenterna och spelade biljard. Som de ansvarsfulla studenter vi är gick vi hem före alla andra och lade oss.
Tyvärr blev det inte mer än tre timmars sömn.
Alla brandlarm i hela huset gick av.
eftersom att klockan var halv fyra tänkte jag inte klart utan ställde upp ytterdörren som jag brukar göra när jag lagar mat och brandlarmet går.
Bara det att det inte fanns minsta antydan till rök.
Plötsligt slog det mig att det kan brinna i källaren eller på övervåningen. Jag springer in på mitt rum och klär på mig och ska väcka alla i hela huset, men då kommer de ner.
Vi klarar inte av att stänga av ett endaste av larmen, och Sandra ringer till hyresvärden som inte svarar.
Plötsligt blinkar det till ute.
Skumt tänker jag.
En minut senare, medan jag tittar ut, lyses hela gatan upp av blått ljus. Nästa gång var skenet först blått, sedan lila, sedan såg det ut som att någon hade lagt ett fyrverkeri i en soptunna. Gnistor sprutade över hela gatan, och det var tur att det regnade, annars hade det börjat brinna.
Det var helt enkelt ett elskåp på en lyktstolpe som sprängdes.
Sandra ringde brandkåren istället. En och en halv timme efter att det började, och fem minuter innan hyresvärden kom, slutade larmet.
Vid det laget hade jag stoppat in garnstumpar i öronen för att kunna sova.
Ett suspekt ljud och grönt sken säger mig att ett till elskåp sprängdes utanför mitt fönster.
Igår träffade vi några av de internationella studenterna och spelade biljard. Som de ansvarsfulla studenter vi är gick vi hem före alla andra och lade oss.
Tyvärr blev det inte mer än tre timmars sömn.
Alla brandlarm i hela huset gick av.
eftersom att klockan var halv fyra tänkte jag inte klart utan ställde upp ytterdörren som jag brukar göra när jag lagar mat och brandlarmet går.
Bara det att det inte fanns minsta antydan till rök.
Plötsligt slog det mig att det kan brinna i källaren eller på övervåningen. Jag springer in på mitt rum och klär på mig och ska väcka alla i hela huset, men då kommer de ner.
Vi klarar inte av att stänga av ett endaste av larmen, och Sandra ringer till hyresvärden som inte svarar.
Plötsligt blinkar det till ute.
Skumt tänker jag.
En minut senare, medan jag tittar ut, lyses hela gatan upp av blått ljus. Nästa gång var skenet först blått, sedan lila, sedan såg det ut som att någon hade lagt ett fyrverkeri i en soptunna. Gnistor sprutade över hela gatan, och det var tur att det regnade, annars hade det börjat brinna.
Det var helt enkelt ett elskåp på en lyktstolpe som sprängdes.
Sandra ringde brandkåren istället. En och en halv timme efter att det började, och fem minuter innan hyresvärden kom, slutade larmet.
Vid det laget hade jag stoppat in garnstumpar i öronen för att kunna sova.
Ett suspekt ljud och grönt sken säger mig att ett till elskåp sprängdes utanför mitt fönster.
Mina kondoleanser
Det blev nog lite väl låg nivå på förra inlägget. Men man blir bra dum i huvudet av att vara jättestressad i ett par veckor.
Cray cray!
Råkade publicera utan att skriva någon text, det var ju tokigt.
I skrivande stund är jag nära att försmäkta av svettångorna från mina stinky-feets. Jag har inte hunnit tvätta utan använt samma strumpor hela veckan.
Vi har så fantastiskt mycket att göra i skolan att jag har konstant rännskita av all stress. Anders som alltid ska vara värst sa att det kom blod i morse. Som tur är har vi tagit oss igenom det värsta för stunden åtminstonde.
Vi hade en redovisning idag i biotic interactions in plant communities-kursen.
Vårt arbete handlade om ökad kvävedeposition och dess effekter på miljön. Dessvärre var vi tvugna att göra det tillsammans med två andra.
De började utan oss, och skickade inte outlinen till arbetet till oss i tid, hade inte tid att träffas för att diskutera arbetet förrän två dagar innan redovisningen, och då dök de inte upp. Vi bokade om tiden till dagen innan redovisningen, och då totalsågade de allt jag hade skrivit, för att de hade skrivit om samma sak, så jag var tvungen att göra om allt. På en kväll. Sedan blev de skitförbannade över att jag inte var ordentligt förberädd.
Som tur var hade de skrivit upp oss på redovisningslistan för fel kurs, så vi fick vår redovisning uppskjuten en vecka.
Den ena av tjejerna kunde bara inte sluta skicka en massa otrevliga mail om att vi hade förstört hela arbetet och att det var jättedåligt av oss och så vidare i all evighet. Vi totalignorerade detta. Vi kommer att få skriva en utvärdering om hur alla i gruppen har skött sig, och då SKA HON FÅ HÖRA!!!
När vi idag övade innan lektionen sa hon att det var tur att vi hade samma dag som gruppen som skulle göra före oss, för de var efterblivna.
Skadeglädjen var stor när de gjorde ett riktigt bra jobb och kunde all fakta utantill, medans den otrevliga tjejen var tvungen att läsa allt från pappret. Hon kollade inte upp en enda gång.
Jag gjorde förövrigt en strålande insats. Men sån är ju jag. Inte ens nervös!
Andra smådryga saker är att Anders rumskompisar stjäl fantastiska mängder av hans mat. Dessutom har de en skunk som pinkar in sitt revir på gården, så hela huset stinker skunkpiss.
Därför bor Anders för tillfället hos mig.
En himla kul sak istället: i morse hade jag fått mail om en arbetsintervju över telefon! Jag hoppade och skrek och bankade Anders huvud i väggen av lycka. På måndag ska jag ringa. Kommer antagligen inte få det, jag vet åtminstonde en betydligt mer kvalificerad som har sökt, men bara att få en intervju är helt fab!
Vi tog tidig helg vid tre idag, med vin och cheesecake för min del, bärs och bioshock för Anders. En hel flock pojkhuliganer knackar på dörren, kommer in, och inspekterar hela huset.
Av princip städar jag aldrig mitt rum. Jag markerar revir över hela rummet med disk och underkläder. Så där fick huliganerna veta vem som var boss.
Efteråt kom Sandra ner och sa att hon älskade mig för att jag sket i att städa även fast jag vetat att de skulle komma. De hade vart så himla otrevliga. Jag märkte inte det, var alldeles för upptagen av att kolla på hundvalpar.
Plötsligt kläcker hon ur sig att i soffan vi har tillbringat de senaste dygnen täckta i elektronik och anteckningspapper, som jag nog tänkte markera med lite infjärtade trosor, hade en av de andra tjejernas farfar kolat. "Fett skön soffa, jag tänker aldrig resa mig ur den! Och så gjorde han inte det" - Var min taktiska kommentar.
Om man spillde i den skulle tjejen som ägde soffan bli "batshit crazy*" och kommer att "walk all up n down your ass*".
*= författarens tolkning. Sedan gick Sandra när jag sa att jag förmodligen kommer att börja producera bröstmjölk om jag köpte en hundvalp.
Vi övergav liksoffan.
Snow day och annat kul
I fredags snöade det för mycket för att våra proffessorer skulle kunna ta sig hela vägen från Toronto, så skolan var stängd.
Vi hade en genetikuppgift som skulle lämnas in då, men den blev uppskjuten tills idag. Vi hade genomgång i eftermiddags, och jag hade alla rätt, jag är så fantastiskt bra!
Som för att kompensera för all snö så har det regnat idag. Då var jag sur, men inte längre, för Anders gör flygande Jacob medan jag pillar ihop det sista på min powerpoint som jag ska redovisa imorgon kväll. Själv. På engelska.
Nu fick jag ångest istället.
Det var allt för mig idag, live från hashtomtarnas land.
Puws
Förresten så ska Anders, ett par av hans rumskompisar och jag hyra en massa vapen i helgen och testskjuta, värsta scarface.
Counting all the assholes in the room. Well, I'm definetly not alone.
Sörplar på min cup of ambition, på schemat idag står gym och plugg.
Jag måste skriva ett referat på en artikel om Rocky mountain spotted fever, samt ett arbete tillsammans med Anders om Amorphophallus titanum, eller corpse flower, en enorm blomma som luktar kadaver för att locka till sig flugor.
Jag måste skriva ett referat på en artikel om Rocky mountain spotted fever, samt ett arbete tillsammans med Anders om Amorphophallus titanum, eller corpse flower, en enorm blomma som luktar kadaver för att locka till sig flugor.
...
Inget tycks lyda mig precis nu. Okej, tredje gången gillt, eller iPad i två delar?
vi ska förresten in till Toronto men en massa utbytesstudenter i helgen. Det ska bli fabulicious!!!
Korrigering
Skitgrejjer atT INTE LYYYYDAAH!!!!!!
Här är de två andra bilderna som skulle ha visats i det förra inlägget. Wilfrid och huset.
Här är de två andra bilderna som skulle ha visats i det förra inlägget. Wilfrid och huset.
