Faster Owes Memoarer

 Råkade publicera utan att skriva någon text, det var ju tokigt.

 

I skrivande stund är jag nära att försmäkta av svettångorna från mina stinky-feets. Jag har inte hunnit tvätta utan använt samma strumpor hela veckan.

 

Vi har så fantastiskt mycket att göra i skolan att jag har konstant rännskita av all stress. Anders som alltid ska vara värst sa att det kom blod i morse. Som tur är har vi tagit oss igenom det värsta för stunden åtminstonde.

 

Vi hade en redovisning idag i biotic interactions in plant communities-kursen.

Vårt arbete handlade om ökad kvävedeposition och dess effekter på miljön.  Dessvärre var vi tvugna att göra det tillsammans med två andra.

 

De började utan oss, och skickade inte outlinen till arbetet till oss i tid, hade inte tid att träffas för att diskutera arbetet förrän två dagar innan redovisningen, och då dök de inte upp. Vi bokade om tiden till dagen innan redovisningen, och då totalsågade de allt jag hade skrivit, för att de hade skrivit om samma sak, så jag var tvungen att göra om allt. På en kväll. Sedan blev de skitförbannade över att jag inte var ordentligt förberädd.

Som tur var hade de skrivit upp oss på redovisningslistan för fel kurs, så vi fick vår redovisning uppskjuten en vecka.

Den ena av tjejerna kunde bara inte sluta skicka en massa otrevliga mail om att vi hade förstört hela arbetet och att det var jättedåligt av oss och så vidare i all evighet. Vi totalignorerade detta. Vi kommer att få skriva en utvärdering om hur alla i gruppen har skött sig, och då SKA HON FÅ HÖRA!!!

 

När vi idag övade innan lektionen sa hon att det var tur att vi hade samma dag som gruppen som skulle göra före oss, för de var efterblivna.

 

Skadeglädjen var stor när de gjorde ett riktigt bra jobb och kunde all fakta utantill, medans den otrevliga tjejen var tvungen att läsa allt från pappret. Hon kollade inte upp en enda gång.

 

Jag gjorde förövrigt en strålande insats. Men sån är ju jag. Inte ens nervös!

 

Andra smådryga saker är att Anders rumskompisar stjäl fantastiska mängder av hans mat. Dessutom har de en skunk som pinkar in sitt revir på gården, så hela huset stinker skunkpiss.

Därför bor Anders för tillfället hos mig.

 

En himla kul sak istället: i morse hade jag fått mail om en arbetsintervju över telefon! Jag hoppade och skrek och bankade Anders huvud i väggen av lycka. På måndag ska jag ringa. Kommer antagligen inte få det, jag vet åtminstonde en betydligt mer kvalificerad som har sökt, men bara att få en intervju är helt fab!

 

Vi tog tidig helg vid tre idag, med vin och cheesecake för min del, bärs och bioshock för Anders. En hel flock pojkhuliganer knackar på dörren, kommer in, och inspekterar hela huset.

Av princip städar jag aldrig mitt rum. Jag markerar revir över hela rummet med disk och underkläder. Så där fick huliganerna veta vem som var boss.

 

Efteråt kom Sandra ner och sa att hon älskade mig för att jag sket i att städa även fast jag vetat att de skulle komma. De hade vart så himla otrevliga. Jag märkte inte det, var alldeles för upptagen av att kolla på hundvalpar.

Plötsligt kläcker hon ur sig att i soffan vi har tillbringat de senaste dygnen täckta i elektronik och anteckningspapper, som jag nog tänkte markera med lite infjärtade trosor, hade en av de andra tjejernas farfar kolat. "Fett skön soffa, jag tänker aldrig resa mig ur den! Och så gjorde han inte det" - Var min taktiska kommentar.

Om man spillde i den skulle tjejen som ägde soffan bli "batshit crazy*" och kommer att "walk all up n down your ass*".

*= författarens tolkning. Sedan gick Sandra när jag sa att jag förmodligen kommer att börja producera bröstmjölk om jag köpte en hundvalp.

Vi övergav liksoffan.