Down under
Ja men då var man på plats!
Ensam och rädd stod jag på Perths flygplats förra veckan och letade bussar för att ta mig till stan. Nr 40 för 4,40 dollar tog mig in till busscentralen i centrum, efter lite förvirring med att man behövde ta en transitbuss för att komma till rätt del av flygplatsen.
Väl i stan fick jag hjälp av trevligt folk med min tunga resväska och tog en av gratisbussarna till hostelet jag bokat. Planet inn är världens skabbigaste ställe, jag hade hellre orsakat lite kalabalik och spenderat natten i häktet. Det alternativet kom jag dock på försent.
Dagen efter ankomst åkte jag in till stan, och med hjälp av gratis wi-fi hittade jag boende och fixade telefonkort. Optus för er som undrar. De första dagarna spenderades åt fixande, flytt och besök på universitetet och träffa andra internationella studenter.
Jag har hunnit besöka stranden ett par gånger med. Igår gick jag till medicare och ordnade med försäkring.
Jag har även försökt plugga så mycket som möjligt eftersom det är en hel del arbete kvar på mitt mastersarbete, men med jetlag och 30-40 graders värme har jag ju inte vart allt för produktiv.
Idag vaknade jag sju och trodde hon var elva, och beslöt mig för att ta tillfället i akt att packa upp resväskan och plugga i några timmar innan det är dags att friteras i mitt eget svett på stranden.
Dock är jag lite nervös för att sola då många aussies jag träffat på har en massa pigmentförändringar. Jag inhandlade snabbt spf 50 i sprayform och har använt den flitigt. I kväll kommer Cattis och Daniel, jag har inte hört något från dem sedan de lämnade Gävle i förrgår, så jag hoppas resan har gått bra. De svinen ska bo på världens lyxhotell vid en ska stränderna, och jag kommer behöva cykla en mil för att nå dem varje dag.
