Faster Owes Memoarer

Igår var vi hemma hos Shuqi och bakade bullar. Hon ska åka till Barcelona och sedan hem till Kina en månad, så vi hade lite fredagsmys för att säga hej då. 

Jag blev medbjuden av Pablo till Köpenhamn och party ikväll. Jag blev skitglad. Är lite nervös nu dock, det är bara han och Camille jag känner, resten är främmande människor. Men med rätt alkoholintag är det sällan någon fara. 

Det krångliga blir att ta sig från Lund och hem efter bara. Antingen måste jag vänta på tågstationen en timme, eller gå 15 km. Det blir nog till att vänta, och spela candy crush. 

När jag har kommit till mina sinnens fulla bruk på söndag kväll ska jag nog åka hem till den där lilla konstiga gubben igen. Det är ju något som är lite fel, men jag tycker om honom ändå. 

Nu är det inte långt kvar tills vi far till america heller. 

Efter det hem till gävle och jobba loss hela sommaren, hinna med en fjällvandring i Norge och beroende på budget, antingen en veckas billuff genom Europa eller en sväng till Reykjavik med Cattis. 

Sedan tillbaka till Lund i fem månader igen, hem till gävle och fira jul och sedan till Australien. Där ska jag träffa min framtida man, gifta mig och leva lycklig i alla mina dar. Om jag inte träffar min framtida man där, flyttar jag till Storbritannien som jag har tjatat om så länge och gifter mig med någon Hugh Grant-lik greve. 

Kul inlägg, en sammanfattning av mina framtidsplaner. Jag blir nästan lite sentimental av tacksamhet att jag faktiskt kan göra allt jag vill bara jag bestämmer mig för det. The world is my playground så att säga. Jag har inte bäst betyg och är varken populärast eller snyggast, men i många fall handlar det faktiskt om att bara våga. Och det är sjukt läskigt att ge sig av till andra sidan jorden helt själv. Men det är mitt äventyr. 

JUST I FAAN ASSÅ! 

Jag tappade bort mig där i all djupsinnighet, så jag glömde helt bort. Jag ska få tillbaka 13000 på skatten, så då blir det tatuering!!

Detta är min skiss ( jag måste få hjälp med detaljerna, är inte skitbra på det precis):

På underarmen helst. Men vi får se vad tatuerararen säger. 

Nu ska jag och Vipp-Olof ut och gå en mil. 

Hjärna dum. Bankabanka skitdator. 

Allt jag vill ha är lite fika och spela uncharted på mitt Playstation. 

Och att det ska ha gått ett år så jag får åka till Australien. 

Jag har tjatat så mycket om det där stackars landet nu att jag har glömt att jag ska åka till USA om fem veckor. Vi ska glida runt på en kryssning en vecka först och bli alldeles delikat krispiga, och därefter shoppa loss och gå på disneyworld i Orlando veckan efter. 

Vi som åker är min familj inkluderat min osyster, som fortfarande är död för mig sen i julas, och hennes karl, och min moster med familj. 

Linda, min moster, frågade när vi satt på fjälltoppen om jag hade skrivit någon shoppinglista inför amerikat. Jag skrattade lite överlägset som vanligt och sa att jag skulle ta med en tom resväska och fylla med converse. 

Men nu när det börjar närma sig avresa ploppar det upp massor av små saker i mitt huvud. Fett jobbigt. Nu måste jag ju skriva n shoppinglista istället för att plugga. 

Jag var och hälsade på den där lilla gubben igen mellan måndag och onsdag och satt och ugglade i hans lägenhet medans han jobbade. Och eftersom att ALLT blir mycket roligare när man måste plugga (det är därför detta inlägg blir ganska långt) så tänkte jag att här är det lite skitigt och städade hela lägenheten. Mitt uppe i golvmoppningen kommer karläcklet hem. Jag fryser i min position och riktar min norra ögonglob åt hans håll. Kommer han att märka att jag är en psykopat? Det gjorde han inte. Han sa att jag var duktig och brottade sedan ner mig och slickade mig i ansiktet som en katt tvättar sina pungkulor, bara för att jag hatar det. Ibland tror jag nästan att han tycker om mig. 

Panik och lite avund steg inom den Jessicanska Republiken. Ett inbördeskrig var påväg att bryta ut om inga drastiska åtgärder vidtog. 

Till saken hör att jag nyligen skrivit ett arbete om några fantastiska små fåglar som kallas bowerbirds, som ni gärna får kika på youtube på. Jag googlade på pågående forskning om dessa och ett universitet i Australien ploppade upp, där de sökte volontärer till forskningen på en art som kallas satin bowerbird. 

Inbördeskriget var avblåst, och folket dansade nakna på gatorna i den Jessicanska Republiken. 

Intensivt googlande under tråkig lektion säger mig även att det fanns restplatserna kvar till ett totally fucking awesome universitet i Australien, men att ansökningstiden har gått ut. 

Jag gick för att prata med den andra syon som även har hand om utbytesstudier, för hon borde veta hur man går till väga för att bli ivägskickade till the land down under. 

Då berättar hon att det är bättre att åka som utbytesstudent (duh) och att det var ingen som hade sökt alls (!!!) till det universitet jag kollat på. Och om jag var snabb som satan kunde jag fortfarande söka. 

Detta gjorde jag givetvis. 

Hon som har hand om utbytesstudierna var inte där när jag lämnade in min ansökan, men jag blev försäkrad att hon skulle kolla igenom det och meddela mig om något saknades så fort hon var tillbaka. 

I fredags kom beskedet. 

Jag var inte antagen då min ansökan var ofullständig. 

Den Jessicanska republiken var återigen nära en total kollaps. 

På måndagen stormade jag till hennes kontor med panik i blicken, och hon sa att om jag bara gjorde en onlineansökan så skulle jag få åka. 

Så ja, om ett år bor jag i Perth och pluggar vid university of western australia. Här är ett par bilder från Perth som jag tjackade från nätet.

Jag älskar att få som jag vill.