Faster Owes Memoarer

Detta är stället där åtta tusen hundar tävlar i lydnad, agility, freestyle och inte minst utställning.

Hela Älvsjös mässhall fylls med människor och (otippat) hundar som trängs bland stånd, rasmontrar, utställningsringar och tävlingsplaner.

Dessvärre fick jag endast möjlighet att se lite av utställningen, och om jag inte var alltför förvirrad i kaoset var det en Gordon setter som gick vidare till Cruft's, en enorm utställning i England (varvid agilityn föddes som pausunderhållning).

Anmärkningsvärt var att det i år gick att köpa torkade djurpenisar att ge till sin bästa fyrfota vän som snacks.

Vid Norska kennelklubbens monter fick vi torkat fiskskinn i samma syfte. Vipp var skeptisk och "godiset" flög från balkongen till grannkatterna.

I äkta Caesar Millan-anda såldes även motionsband för hundar. Så att feta människor slipper motionera dem.

Jag menar, varför skaffa en hund som man måste ta hand om? 
Bitterheten flödar. Nog för att Caesar är grym, men löpband är inget bra sätt att motionera hunden på, och kan man inte ta ut hunden på en promenad ska man inte heller ha hund.

Höjdpunkten på mässan var Shetland sheepdog-ringen. Så vackra djur! Jag fick mig allt en liten tår i ögat när jag vid ett senare tillfälle antastade ett exemplar i deras rasmonter.

Min favorit under utställningen var en stor tjock karl med en liten söt sheltie.

Vi kom hem till en lycklig Border collie med ADHD, som under skrivande stund har lyckats sparka mig i ansiktet och förgifta mig med sin fisandedräkt under ett anfall av pussar och "MMM-HMMMMMM!!!" som han säger för att understryka sin gosighet.