Vardagsunder
Förut var jag ute och gick med ÖronPervot, typ i höstas.
Han får för det mesta springa lös, så även denna gång.
Vi möter en mamma med ett barn, och även fast Vipp var mätt och det inte fanns någon överhängande risk för att han skulle äta barnet, ropade jag in honom och fick honom att gå fot bredvid mig.
Bakom oss hör jag mamman fråga sitt barn varför det inte kunde vara lika lydigt som den där hunden.
Kommentarer
Trackback
