Socker och knark

Om nu sockerberoende är som att punda, kan inte alla tjockisar börja knarka istället? Då blir de ju smala istället. Och eftersom att det är samma sak att vara beroende av socker som amfetamin, så är det ju ingen större fara med att byta rakt av, eller hur?
Ibland förstår jag inte hur folk resonerar.
Att säga till ett fetto att ditt begär efter godis är lika starkt som det vore kokain är väl som att intala den att du kommer aldrig lyckas bli smal?
Då får ju de dessutom något att skylla på när de inte orkar ta tag i sitt liv.
"Det är inte mitt fel att jag är fet, jag är beroende. Det går inte att göra något åt, det vet du väl".
Nu tänker jag dela med mig av ett litet tips till överviktiga människor, och pundare för den delen också.
Om du är fet, sluta äta så j**** mycket. Om du knarkar, sluta med det.
Sedan var det inte så mycket mer.

Stora Stockholm

Ja nu heter det inte så längre, men man är ju konservativ.

Detta är stället där åtta tusen hundar tävlar i lydnad, agility, freestyle och inte minst utställning.
Hela Älvsjös mässhall fylls med människor och (otippat) hundar som trängs bland stånd, rasmontrar, utställningsringar och tävlingsplaner.
Dessvärre fick jag endast möjlighet att se lite av utställningen, och om jag inte var alltför förvirrad i kaoset var det en Gordon setter som gick vidare till Cruft's, en enorm utställning i England (varvid agilityn föddes som pausunderhållning).
Anmärkningsvärt var att det i år gick att köpa torkade djurpenisar att ge till sin bästa fyrfota vän som snacks.
Vid Norska kennelklubbens monter fick vi torkat fiskskinn i samma syfte. Vipp var skeptisk och "godiset" flög från balkongen till grannkatterna.
I äkta Caesar Millan-anda såldes även motionsband för hundar. Så att feta människor slipper motionera dem.
Jag menar, varför skaffa en hund som man måste ta hand om? 
Bitterheten flödar. Nog för att Caesar är grym, men löpband är inget bra sätt att motionera hunden på, och kan man inte ta ut hunden på en promenad ska man inte heller ha hund.
Höjdpunkten på mässan var Shetland sheepdog-ringen. Så vackra djur! Jag fick mig allt en liten tår i ögat när jag vid ett senare tillfälle antastade ett exemplar i deras rasmonter.
Min favorit under utställningen var en stor tjock karl med en liten söt sheltie.
Vi kom hem till en lycklig Border collie med ADHD, som under skrivande stund har lyckats sparka mig i ansiktet och förgifta mig med sin fisandedräkt under ett anfall av pussar och "MMM-HMMMMMM!!!" som han säger för att understryka sin gosighet.

Fotosyntes och stulen sallad

Då jag har befunnit mig i ett tillstånd av fysisk klenhet de senaste dagarna och först idag har återgått till det normala, har jag missat en laboration och var tvungen att göra den idag tillsammans med Laura och distansstudenterna.
Labben handlade om fotosyntesen och vi mätte hur mycket vatten som försvinner när man utsätter ett blad för olika ljus och temperatur, samt hur mycket klyvöppningarna öppnade sig.
Ganska faschinerande. Det roligaste var dock när Laura fick ett hysteriskt utbrott på en dam vid namn "Dumkärringen" (se även "Dumfan") som eventuellt kan ha haft lite Aspberger, men här visar vi ingen hänsyn.
Vad Dumkärringen gjorde är lite oklart, från mitt håll såg det ut som att hon försökte hjälpa Laura med nåt verktyg då sagda utbrott ska ha inträffat. I övrigt var tantens brott att tränga sig i kön till vågen och använda uttryck som "fett coolt" som minst sagt är olämpliga för en dam i hennes ålder.
Efter den traumatiska labben gick vi hem till min och Teemus lägenhet där Laura bara råkade flytta in alla sina saker två på morgonen för nån vecka sedan.
Jag stal Anders sallad som han dumpade i kylen för några dagar sedan. Nu flyter den fridfullt runt i mitt tarmsystem.
Imorgon ska vi tävla agility Vipp och jag. Vi har inte kunnat träna på över en månad tack vare att Doris har vart trasig. Men det ska nog gå bra ändå.

RSS 2.0