Kalashnikov
Älska autokorrekt.
Jag läser ett internationellt program, och har därför börjat göra alla mina fejsbookupdateringar på engelska. Alla mina anteckningar från lektionerna är på svengelska, så även mina tankar och jag har svårt att skilja på språken när jag pratar, vilket är lite småkul.
För att kunna skriva på engelska utan att paddy rättar alla mina engelska ord till närmaste svenska ord, så har jag ett engelskt och ett svenskt tangentbord. Paddy är alltså min iPad.
I titeln skulle det stå kalas, men jag hade det engelska tangentbordet på, så den rättade lite. Sjukt kul.
Kalaset jag tänkte skriva om var för Suqui, som fyllde 24 för några dagar sedan. Jag hade stickat ett par vantar åt henne för att jag är så älskvärd och omtänksam.
Vi gjorde dumplings tillsammans med några andra från klassen, sen lekte vi en lek och hade det fasligt angenämt!
Jag hade dessutom fått gratis bullar från Ica som jag tog med.
När jag äter kolhydrater blir jag akut höggravid, och äter jag mycket så kräks och skiter jag blod samtidigt i princip. Därför skrev Suqui väldigt omtänksamt och frågade hur jag mådde efter alla dumplings och bullar. 
Söndag
Djup suck. Igår kämpade jag mig runt en 7 km lång springtur med en massa uppförsbackar och skit, kom hem trött och svettig, stretchade, satte mig på sängen i min iskalla lägenhet och spelade candy crush i två timmar. Och frös. Gissa vem som sitter här och febersvettas om mustaschen idag?
Hippediskipp
Resedamp och plötslig träningsmani har präglat den senaste tiden. Jag har vart på informationsföreläsning om utbytesstudier och gått igenom lite praktiska detaljer med syon, som jag älskar.
Hon talade om för mig att de troligtvis inte kommer att skicka mig till Australien eller nya Zeeland som jag tänkt, då jag bara vill åka dit för att det är coolt och inte för att jag är intresserad av deras typ av djur. Hon föreslog att åka tillbaka till Kanada.
Efter lite mer förvirring, och viss ovilja att åka till samma land två gånger, hur stort det än är, har jag hittat framför allt ett universitet i Washington, USA, där de har så mycket intressanta kurser att jag nästan blir lite tårögd. Det ligger dessutom inte så långt ifrån yellowstone nationalpark, så jag kommer, utöver all spännande beteendegenetik och evolution förmodligen kunna läsa en fältekologikurs och åka dit! Man kanske dessutom kan fjäska lite och få komma tillbaka.
Mitt liv är så fantastiskt spännande just nu, jag kan göra precis vad jag vill med det!
Träningsmanin också då.
Jag har börjat på kickboxing. Äntligen, äntligen, har jag vågat!
Det är en liten klubb en mil bort som tränar två dagar i veckan. Vad som är så kul med kickboxing är att man kör helt slut på sig själv, får sparka och slå och ge utlopp för lite damp. Endorfinet ringer i öronen när man åker hem, radion på högsta nivå och sjunga med.
Sedan kommer man ju se ut som en fitnessmodell lagom tills vi ska till USA på semester i vår.
En till ny sak med mitt liv är att jag har läst Andreas blogg en hel del, och blivit inspirerad till att köpa mindre skit som jag ändå inte behöver, och lägga pengarna som blir över på mellanskillnaden för de lite dyrare ekologiska sakerna. Bara man vill och är villig att sluta vara en liten materialisthora, det känns som att det är viktigare att få uppleva än att äga saker.
Jag vet inte om man kan länka på något fint litet sätt men här är hon i alla fall: Aerdna.blogg.se
#foodpic
Känner mig en smula småallergisk mot alla som börjar leva fitnesslivet och ska pracka på andra en massa träningstips och mattips.
Detta åt jag till middag:
Brysselkål, brie och bearnaisesås. Det var så gott att jag nästan hann äta upp allt innan jag tog kortet. 
Första tentan
Idag har vi tenta i statistiska tester i spss. Det hade ju kunnat gå helt okej om jag inte hade försökt tuppa av igår under seminariet till följd av mina hjärnparasiter. Och här sitter jag nu, lite småbitter med feber som läkaren sa bara var inbillning, helt död i huvudet och trött, och bara vet att det kommer gå åt helvete det här.
Roligare att skriva än att plugga
Min blogg har ju hetat en feminists memoarer sedan för alltid, på grund av att jag bara skrev en massa konstiga historier i början som inte hade ett skit med mig att göra, och eftersom att jag faktiskt skriver om mitt eget liv nu, och jag är ingen militant feminist med hockeyfrilla, håriga armhålor och kräver att få springa toppless med tuttarna fladdrandes som vilken "kukperson" som helst (inspiration från verklig händelse), har jag nu beslutat att byta namn på min lilla blogg till något mer passande, jag läser faktiskt ett mastersprogram i ekologi om jag har råkat glömma att nämna det.
En mysktiskt gåva
Jag hann bara publicera mitt tidigare gnälliga inlägg och dela på fejjan så att någon liten stackare, även om de bara råkade klicka fel, skulle hitta hit, när min telefon plingade till.
Det var Anders.
Han hade sänt mig en gåva.
En rosa bulle.
Från Pressbyrån.
Hjärnmos
Är halvsjuk för tusende dagen i rad. Funderar på om jag har fått en inflammation i hjärnan. Besöka sjukhus? Ööööööööööh.
Förutom att svinga som Tarzan i en liten tråd som symboliserar mitt levande liv med skallen full av bassilusker, dåraktigt dinglandes som en klase övermogna bananer, som vilken sekund som helst kan störta till marken för att, splatt, bli bananpudding, eller ätas av en apa, pluggar jag så intensivt jag kan med endast 0,5% hjärnkapacitet kvar.
Jag läser en artikel om parasiter som tar kontrollen över sin värd, syrsan, och tvingar henne att dränka sig i närmaste vattendrag, för att sedan fort som satan simma ut ur syrsans stjärthål och leva och frodas med sina maskkompisar i vattnet resten av sitt liv medan syrsan omedelbart blir uppäten av en fisk.
Då föredrar jag nog att kalla mig själv för Jane och svinga runt bland träden med en halvnaken karl och käka bananer.
