Mycobacterium leprae
...är bakterien som orsakar spetälska. Enligt Gud måste man vara antingen helt täckt av det eller helt fri från det för att vara ren. Jobbigt att vara en sådär 90% täckt, satsar man på att bli frisk eller sjukare då?
Nu har ju inte jag spetälska, utan jag skriver ett projektarbete om det.
Tydligen är ett av de första symptomen att man tappar alla ögonfransar.
Men från ett ämne till ett annat så låg jag alldeles nyligen i sängen och var för lat för att kliva upp. Det bästa sättet att komma upp är alltid att sätta på kaffebryggaren och ställa sig i duschen. Därför att det är så himla skönt att duscha och det blir som en mjukstart in i vakenvärlden.
Imorse gjorde jag dock det näst bästa alternativet. Jag låg och tänkte på viktiga saker och kom att tänka på min efterhängsna smula av korpulens och min oförmåga att äta normal mat utan att se gravid ut.
Jag beslutade mig för att göra en radikal livsförändring och börja med LCHF (low carb high fat) som är en sorts diet där man sänker insulinnivån och därmed ökar fettförbränningen genom att äta extremt lite kolhydrater och ganska mycket fett.
Glad och motiverad och sånt som man blir av livsförändrande beslut skuttade jag upp och satte på kaffebryggaren, drog igång gamle Bänga och läste om vad man bör äta som LCHF:are.
Till min snopenhet, i stort sett likadant som jag äter nu.
Bara mer fett.
Nu blir jag sms-attackerad och måste sluta.
Den förlorade dottern återvänder.
Ja då kände jag för att skriva igen. Förtärandes ägg och kaffe iförd endast mamelucker och roling stones t-shirt.
Jag var på så bra humör att jag kände för att dela med mig av detta på något underligt sätt.
Ovanligt bra humör, då den senaste tiden har präglats av ambivalens och motgångar.
Prutt-Doris, som är min bil, har slutat fungera och Bänga, min dator döpt efter mig själv, har fått en monstervirus attack. Dessutom är jag fortfarande en smula korpulent, en högst onödig smula.
Men duktig som jag är fixar jag skiten ur alla problem. Bilen ska in på verkstad och säljas, datorn ska omformateras och jag har börjat besöka sats med stor entusiasm och har sett över mina matvanor.
Dock återstår ett problem.
Jag är nog inte så vansinnigt sugen på att bo i Karlstad längre.
En mellanlandning i Gävle på max två år med lite jobb och plugg på distans innan jag förhoppningsvis lyckas hitta en mastersutbildning i Staterna med stort S, mitt förlovade land.
Det är alltid så vansinnigt skönt att ha den närmsta framtiden planerad och lösningar på alla bekymmer.
Jag antar att det är därför jag är glad idag.
